Honungsskivlingen den onde
Nu har jag lärt mig något nytt. Tog en bild och frågade på facebook i gruppen vilken svamp. Det visade sig vara Honungsskivling jag hade på min gamla tallstubbe mitt i trädgården. Varför har ingen berättat för mig att man inte får lämna kvar stubbar i trädgården? Den här svampen kan äta alla mina växter...nästan. Grattis. Jag hoppas det inte händer så ofta och att oron är överdriven. Det är ju bara en svamp tänker ni, men nej den invaderar död ved som gamla stubbar och börjar bryta ner dem. Bra bra, men den ger sig också på friska träd, buskar och perenner. Den är särskilt förtjust i Syren som jag har en hel häck av. Den skickar ut sitt långa svarta mycel som är som rötter kan man säga, från den ruttnande stubben där den har sitt fäste, under jorden och upp under barken på växter i närheten. Växten tokdör av detta. Den kan sprida sig över en hel trädgård, in i äppelträden och rosorna. Den är som cancer i trädgården. Usch! Nu funderar jag på hur jag ska hejda dess framväxt. Måste ta bort stubben, gräva bort jorden, bränna resterna. Det finns dom som låtit den vara och trädgården klarar sig ändå, kanske blir det min taktik med tanke på min lathet. Skitsvampen lyser i mörkret också. Det bekräftar mina tankar, en alien så klart. Tar gärna emot tips på hur jag ska göra med detta! Elda upp stubben?
Uppdaterar lite. Nu läser jag att det finns 12 olika sorterns Honungsskivling och det är bara några av dem som angriper frisk ved. Speciellt en sort som heter Armillaria Mellea. Men hur vet man vad man har? De är väldigt lika varandra sägs det. En annan tröst är att om den nu angriper frisk ved så är den växten oftast redan försvagad på något sätt. Så att gödsla och dränera och ta hand om växterna så de mår bra ger dem motståndskraft. Det är som med allt då, även oss människor. Växter får också sjukdomar om de stressas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar