Andra advent bland tomtar och troll

...och jag som så länge velat haft en Helleborus! Så stod den där så grann och vacker i affären, Julrosen. Nu står den i mitt fönster. Slår alla gånger de där tråkiga Julstjärnorna som aldrig vill leva hemma hos mig. Till våren lever den här förhoppningsvis och kan planteras ut i trädgården, frågan är bara var? Den trivs i lundliknande delar av trädgården har jag hört och älskar kalk. Blir inte granne med mina Rododendron då. Jag vill ju ha den någonstans där den syns, kring huset, men jag vill ju ha så mycket där vid entrén. Hur ska allt få plats? Måste helt klart bygga ut rabatten. Kanske blommar Julrosen inte till jul hos mig i min trädgård i Hälsingland, men förhoppningsvis till våren.

En liten julplantering och nedräkningen till julafton har börjat. Jag är inte religiös men jul betyder också att det vänder och vi går mot ljusare trädgårdstider och det måste ju firas! Mossa lingonris och små kottar från Lärken. Funderar på vad flugsvamp har med julen att göra, men nu är det så. De har alltid varit i ljusstaken och skall så fortsätta att vara. De är ju röda och granna. Kanske byts de ut mot något annat rött som nypon eller rönnbär en annan jul.

Strålande solsken i helgen, då måste jag ut och se på omgivningarna. Det tjocka snölagret har smält bort, men natten till lördag kom lite mer snö. Inte mycket men ändå. Det kom också en god vän med hund den natten. En snöälskande Malamute blev glad vi hade fått snö, säger aldrig nej till en promenad.

Solen står lågt nu i december. Mörknar kl 15,  det är bäst skynda sig ut innan det blir mörkt, morgontrött som jag är. Skogen är förtrollande vacker på dagen, så gott för själen och avstressande. Lugnet, tystnaden, dofterna. Det är sådant jag behöver för att orka vardagen. När det blir beckmörkt däremot är skogen lika skrämmande som den var rogivande på dagen. Tycker iallafall jag. Skogen är märkligt ombytlig på det sättet. Under fullmånens sken en klar natt är ju en helt annan sak. Kring midsommar är det också ljust hela natten här uppe. Då kan man gå i skogen dygnet runt om man vill. Kanske kan man se älvorna dansa vem vet. Min mormor brukade säga jag liknade ett skogsrå som barn, hur nu ett skogsrå ser ut.

Elsa Beskow visste hur man skildrade skogens mystik. Älvor ur boken Tomtebobarnen, min favoritbarnbok. Så vackra illustrationer så man bara längtar tillbaka till skogen. Är det tomtebobarn jag har i ljusstaken?

Även Sfinxen ville följa med på promenad. Han hade lite svårt att se vårat syfte med promenaden och ville mest gärna stanna och fånga skogsmöss runt varje hörn, men tillslut kom han tassande bakom oss. Lite sällskapssjuk och nyfiken på var vi ska gå är han nog.

Första gången jag såg stugan blev jag kär i skogsvägen som leder från stugan ner till sjön. Bakom krönet ligger stugan. Vägen slingrar sig mellan granarna i en riktig trollskog. Här är skogen full av sten och flyttblock täckta av grön mossa. Än finns nya stigar att upptäcka och anlägga. Kanske har vi snart en egen liten hemlig stig ner till badviken där vi samsas med näckrosor och trollsländor.

Om man tittar noga när det skymmer kan man få se ett bergtroll. Kanske vem vet.

I trädgården händer inte mycket nu. Än har altanrabatten lite höjd. Närmast nyplanterat prydnadsgräs, en Glansmikantus och där bakom Röd Rudbeckia.

Fänrikshjärtan

I altanrabatten blommar på våren Tulpaner, Krokus, Snödroppar och en söt Herrgårdspion. Som marktäckare har jag Fänrikshjärtan som inte än har hunnit sprida sig som jag vill, men så småningom kommer de att bilda en ljusgrön fluffig matta under de högre perennerna. Jag vet nämligen att de trivs hos mig. Till midsommar kommer dagliljor, fingerborgsblommor och Salvia att blomma blandat med frösådda aklejor och Brandliljor. Jag tycker inte alls att Brandliljorna med sin starkt orange färg passar i den annars rosa-lila rabatten, men de vill prompt växa där. Ibland tar jag in dem som snittblommor istället. På sensommaren ska prydnadsgräset ha växt till sig och Rudbeckian blomma. Rudbeckia blommar ganska sent in på hösten då tillsammans med Kärleksört. Den här rabatten är komponerad för att alltid blomma. Där växer också Septembersolros men den ska bytas ut mot en höstaster för att blomfägringen skall förlängas in i november.

 Några plantor Kaskadtimjan ser gröna ut i snön. De ska få pryda en sandig slänt om de tar sig. Hittades på rean i höstas. Inte ens gräset växer där dessa ska få sprida sig, men de gillar torra väldränerade växtplatser.

bild från pixabay.com

Kaskad eller backtimjan är en låg krypande mattbildande växt som blommar i juni till augusti. Ganska tålig också har jag läst, perfekt! Lång blomning, det gillas av mig och pollinerarna, mina medhjälpare.

I snön kan man leka lite med hur den framtida grusgången ska slingra sig från grinden upp till huset. Altanrabatten ska växa sig större ända fram till grusgången så dagliljor liksom kan bölja ut över gruset och backtimjan kan krypa in bland stenarna. På hösten får Kärleksört kanta grusgången. Ja det blir nog så där på ett ungefär. Jag vill ha mjukt grus, kanske sjösten som smeker fotsulorna när man går barfota. Jag är mycket för att gå barfota i trädgården. När jag spatserar borta vid komposten brukar de där stora skogsmyrorna nafsa mig lite i tårna. Det är säkert hälsosamt. Tallkottar...däremot, gör ont att kliva på. Det kan tilläggas att mördarsniglar inte existerar i min trädgård...än. Bra! Då det är ohyggligt att kliva på dem.

Efter promenaden satte jag igång med köket som ska få nya färger. Tak, vägg och lister har tvättats och målats vita. Fortsätter med skåpen och fler väggar nästa helg. Här ska bli ett ljust kök. De höga massiva granarna utanför det lilla fönstret i norrläge..tror jag det är, gör köket ganska mörkt. Som det är nu kan jag behöva tända lampan i köket mitt på dagen.