Den sista rosen förvånar oss bland förfallet av gula löv. Är det bara jag som hör den där melankoliska tystnaden på hösten?
Den första isen har lagt sig på vattentunnorna. Ett lugn infaller i en tid för minnen och längtan.
Den lilla tvättplatsen utanför dass ligger öde. Här brukar jordiga händer sköljas av bara för att bli jordiga direkt igen.
Nu väntar en solig dag i mars då vårsolens värme reflekteras i snön och det bli gung i hammocken igen. I november väntas inga dynor i soffan.
Hösten är vacker när solen lyser upp men dagarna är korta nu och kvällarna svarta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar