Novemberregn

Det droppar och rinner från taken. Det som göms i tö...trädgårdens vinnare i novemberspelen heter Rudbeckia. Hon har tappat sina kronblad men står där än med sina söta bollar trots all snö som kom. En av få perenner som står kvar i trädgården. 

Rosenflockel står också än. Fantastiskt tycker jag med tanke på att de var nyplanterade och ganska klena! Blommorna har blivit lite duniga. Nästa vinter ska ni få bilder på mina gräs jag planterat. Jag har stora förhoppningar om deras frostiga vippor i snön. Man måste tänka på att trädgården ska vara fin på vintern också...tycker iallafall jag.

Rododendron är en sån som är fin på vintern. En till ska jag ha! Passar i skogsträdgården bland mossa, stenar och ormbunkar. Kanske flyttar ett troll in. Någon kanske tycker att ägarinnan är ett troll.

En tvinnad Kaprifolstam kan också vara vacker på vintern. Här med en klätterros som försöker klättra in på altanen. Ovanligt växtkraftig så här i novembersnön, men den skyddas lite av huset och altanen.

Efter en meter snö har det börjat töa så nästan ingen snö ligger kvar. Lilla skogsvägen upp till huset är isig och moddig och vi kommer knappt upp med bilen. Tur att även isen hunnit töa bort på sina ställen. På en sån här kulle i skogen måste man ha sand eller grus nära till hands. Regnat hela veckan men idag på söndagen fick vi lite sol.

Tidigare såg det ut såhär men då var inte jag där tyvärr. Lite snökaos är ju bara roligt...om man inte är ute i trafiken. Naturen är vacker med sina vita kläder.

...men nu har julpyntet tjuvstartat, granris på altanräcket och tallris i krukan istället för bollkryss som ligger på komposten. Den hade gjort sitt under snön kan man säga. Altanen har blivit skrubbad med såpa. Fåglarna hade haft fest när vi var borta. Tomten får vakta huset men tror inte han är någon bra fågelskrämma. Jag får förmodligen skylla mig själv när jag matar fåglarna. Vilda fåglar är helt klart inte rumsrena. Nu väntar vi bara på att den riktiga snön ska komma, som ligger kvar, så vi kan få lite julkänsla.

Som tur var det töväder så vattenhinken kunde bli skurhink. Den enda regnvattensamlaren jag har nu på vintern när alla tunnor står uppochner.

Då kunde också den här få lite vatten. En av de få krukorna jag har på vintern. Ljungen har fortfarande fina färger i solen.

Trädgårdsarbetet får annars vänta nu här i Hälsingland. Kanske måste jag bara täcka mina nyplanterade fruktträd så att inte skogens djur knaprar i sig dem. Ett projekt för nästa helg i stugan. Jag tänker fiberduk för det är det enda jag har hemma. Då är det första advent dessutom och stugan ska pyntas lite till. Köket ska målas också. Oj vad mycket som ska hända nästa helg!

...för under vintern är det också tänkt bli en köksrenovering i stugan. 60-tal i all ära men nu får det räcka. Jag tänker mig en ljus lantlig stil istället. Passar på när trädgården sover sin skönhetssömn. Första etappen är till min belåtenhet klar. Det gamla skafferiet nedmonterat (det var ett slitigt jobb) och kylen flyttad dit.

Förr stod kylen på andra väggen mitt emot, framför halva fönstret och ja ni kan ju tänka er hur det såg ut. Mörkt blev det också i köket. Nästa helg jag kommer upp ska alltså taket målas vitt, det är nog vitt nu också fast något gulnat. Sen ska väggar målas vita. Ny tapet ska upp och luckorna målas i crèmevitt och få nya söta gammaldags knoppar. Just nu är luckorna röda och de matchar inte alls med tapeten och det stör mitt estetiska sinne. Det är ett litet kök, stugan är bara på 35 kvm. Det kräver sina ljusa material.

Förra vintern renoverades sovrummet, eller var det förrförra vintern? Tiden går så fort! Den kurbitsinspirerade tapeten heter Highlights från the north. Rättvik Red, från Decor Maison. I köket ska jag ha tapeten Botanica från Ecos Kollektion Simplicity. Resten av köket ska bli vitt.

http://www.imgrum.net/media/1232388715843532007_1501705876

Det finns inget vatten

Den som har en sån här fin bäck som rinner ner från berget och över tomten kan skatta sig lycklig. Då hade bevattningsproblemet varit löst, men icke, den här mysiga bäcken rinner vid en fäbod vi brukar besöka. Ormbunkarna är verkligen vackra... men det är ju klart, i bristen på små vattendrag slipper vi också den värsta myggen uppe på vår kulle.

...här finns ingen brunn, heller inget vatten i kranen. Det enda vatten som finns kommer från skyn. Dricksvatten har vi i dunkar. 4 regnvattentunnor finns till bevattning av växter och andra bestyr. Endast nyplanterade och vissa känsliga växter vattnas samt grönsaksodlingar och krukor och det fungerar utmärkt, men för säkerhets skull och eftersom planteringarna ska utökas ökar vi också på antal tunnor. Tunnorna har fått myggnät efter sommarens fadäs med mygglarver. Det finns alltid vatten, bara antalet tunnor är nog. Om ni inte har märkt det så regnar det ganska mycket i vårt gröna frodiga land.

Det finns en stor sjö 500 meter ner genom skogen. Där badar vi och tvättar oss på sommaren om det är varmt. I framtiden kanske vi ordnar en borrad brunn på tomten men det är inte prioriterat just nu. Jag tycker det är roligt att för omväxlings skull leva 1800-talsliv och bra för mina barn att få se alternativ till dagens moderna samhälle. När jag letade sommarstuga valde jag bort hus med vissa moderniteter som dusch. Det är inte roligt när det blir för enkelt. Vi är ändå lediga på sommaren och har all tid i världen. Det man ska tänka på är att använda ett miljövänligt schampo när man tvättar sig i en sjö. Så mjukt och fint håret blir när man tvättat det i sjövatten. Balsam behövs inte.

Det är väldigt klart och fint vatten här och fina sandbottnar. Varma skogssjöar finns det gott om. Så otroligt pigg och uppfriskad man känner sig efter ett dopp i sjön, även om det var lite kallt.

Tvättfat måste man ha i sann 1800-talsanda. För kropp och knopp både vinter som sommar. Här från Gefle porslinsfabrik. Enkelt och mysigt ska det vara i sommarstugan. Söta tvättfat i porslin, doftande tvålar och mjuka handdukar, sköna sängar och en braskamin ska det vara. Någon mer lyx än så har aldrig lockat mig. Jag skulle inte förändra mycket här, även om jag vann en miljon.

Homo Sapiens använder mulltoan. Övriga gödslar fritt i skog och mark. Innehållet i mulltoan förmultnar och blir till gödsel till rosor och perenner några år senare. Visst är det en härlig känsla att direkt kunna ge tillbaka till naturen och ta tillvara på allt.

Ett ovanligt lärkträd

Ett lärkträd växer vid grinden. Det har Berit planterat. Tidigare var det hennes stuga. Hon har förresten planterat det mesta i den här trädgården till min glädje. Det är något speciellt med att ta över en gammal trädgård som någon annan lagt ner sin själ i. Det är som att förvalta ett arv. Söta kottar sitter kvar på de knotiga grenarna.

Lärk

Lärkträdet är ett speciellt barrträd. Det fäller sina barr på vintern men är vackert ändå eftersom det sticker ut med sitt ovanliga växtsätt, bland tallar granar och björkar. De är de mest vanliga träd här tillsammans med Rönn. Rönn är fina träd och bären är bra till pynt, men snart blir jag galen på all sly som Rönnen sprider. Tar snart över bakom huset om jag inte röjer. Allt är bra i lagom mängd.

...men rönnslyn kom till användning. Jag har gjort en liten spaljé för att rama in trädgårdslandet. Här kanske ärtor eller bönor kan få klättra i sommar. Det är ett litet insynsskydd också så att jag kan få påta i mitt land ifred. Det tar några år innan syrenhäcken vuxit upp. Det ska bli intressant att se hur länge spaljén står innan de grövsta grenarna som är nergrävda i jorden ruttnar. Funderar på om man skulle kunna använda armeringsjärn som stolpar och fläta runt dem. Det blir ett annat projekt. Jag planerar fler av dessa flätade spaljéer. Jag är mycket förtjust i naturmaterial i trädgården och är i det närmsta allergisk mot plast eller krom som är ett annat fruktansvärt material. Rostiga metaller, emalj, porslin eller trä såklart går bra i den här något gammaldags trädgården.

Lärken hälsar välkommen vid skogsvägen. På våren växer tunna gröna barr ut samtidigt som björkarnas musöron. Lärken har ett skirt grenverk som släpper igenom ljuset till skillnad från de mörka granarna. Jag gillar Lärken. Under växer blåbärsris och Bergenia. Innanför staketet står ett litet Krikonträd. Krikon kan man säga är vildplommon. Jag gillar Krikon, men den sprider sig med rotskott och dyker upp i altanrabatten. Jag klipper bort och det verkar fungera.

Jag har mitt hus vid skogen och uppskattar därför att det är gallrat så kvällssolen kan krypa in. På sommaren är här sol till 8 på kvällen även om den försvunnit från min hammock, mitt favoritställe. Den sista solen njuts i bakre delen av trädgården, under tallarna. Där ska därför också göras en liten sittplats. När den sista solen försvunnit från trädgården skymtar solnedgången bakom björkarna med ett rosa skådespel.

Överallt hittas söta fågelholkar. Några lever än, som denna. Fastsatta på en lång pinne, sedan upphängda i träden, aldrig fastspikade. De har hängt där länge. Säkert minst 20 år. De har antikvärde anser jag eller var det nostalgivärde kanske.

Jag tror det är Berits man som är arkitekten. Hans initialer står på dem.

De där holkarna hittade jag idag när jag röjde under den här stora granen som vällde ut över min stenmur. Kul att man fortfarande hittar nya världar i trädgården efter 3 år här. Nu ska hela stenmuren fram där den gömts under flera lager av barr och kottar. Fortsättning följer.

De antika fågelholkarna som övergetts av fåglarna, eftersom en bit av taket är borta eller kanske saknar golv, hänger nu på lillstugans fasad. De hängde bland träden som gamla ödehus. Det sägs att fåglarna helst väljer äldre holkar än nya. Kanske renoverar jag dem en dag och hänger tillbaka dem bland träden.

Den första snön

Ståtlig Rosenflockel i solen pryder sin plats i snön. Färgerna har mattats av men än finns röda nyanser kvar. Riktigt odlingsvärd höstperenn. Nu ser man vilka växter som kan pryda trädgården även på vintern. Några dagar av snö och frost har den överlevt och står fortfarande upp.

Höstastern hade däremot lagt sig ner under snön, men jag ruskade fram den. Blötsnön är tung! Ett växtstöd hade varit lämpligt, kanske hade den inte varit lika tilltufsad. Man lär av sina misstag. Fortfarande gröna blad och färgstarka blommor att visa upp. En annan riktigt odlingsvärd höstperenn.

Ringblomma

Små solar i grönsakslandet har överlevt frost och snö. Ringblommor med världens underbaraste doft som för mig framkallar minnen från 80-talets trädgårdsland. De frösår sig dessutom flitigt. Går att äta. Pimpa salladen, smaksätt mat och kakor med nyutslagna kronblad. Frys eller torka dem. I naturmedicinen används de som sårläkande och inflammationshämmande. I våras var första gången jag sådde dessa nostalgiska ettåringar men hoppas nu på att de fröat av sig och kommer tillbaka även om jag glömmer att så nya. De kommer att få trängas med jordgubbarna som numera bor i grönsakslandet.

Rosenkvitten

Mera matnyttigt under snön. I solen smälter frosten och Rosenkvittenfrukten kommer fram. Underbara Rosenkvitten som blommar så vackert i maj ger också frukt i september. Den här hann aldrig riktigt mogna. Gula ska de väl vara och så goda sägs de vara som gelé till vilt. De går inte att äta direkt från busken. Än har jag inte kunnat göra någon gelé, för få frukter på busken, men! jag har planterat en ny sort med färre tornar. Hoppas det ska bli bättre fruktbildning med en kompis. Äldre Rosenkvitten är dåligt självfertil har jag läst någonstans. Grön står busken än med sina tornar.

Rododendron

Fler gröna buskar under snön. Knopparna står redo att slå ut i vår. Rosa-lila fluffiga blommor. Rododendron sträcker sig flera meter ut över gräsmattan här, det är en surjordsväxt men får ingen speciell jord här utan trivs som det är. Skogen här är till stor del tall och gran, och barren medverkar till att jorden blir surare. Den bara växer och växer trots kraftig beskärning. Det kan ju vara smart att satsa på växter som redan finns i trädgården och frodas. Annars är det inte mycket matjord i den här marken. Mest sand, sten och lera på sina platser. Jag satsar på komposten för att inte behöva köpa jord i framtiden. Mulltoan ger också bra gödsel, sen har vi hästgårdar i närheten där man ibland kan få hästgödsel. Fler rododendron ska iallafall planteras och kanske en Azalea.

Kornell

I en annan del av trädgården. Röda slingrade grenar lyser vackert i vintersolen. En helt galet vildvuxen kornell. Vi får fortsätta tämja den en annan gång.

Över den tallarna som sträcker sig högt upp i skyn. Det är högt i tak här. Allt annat blir pyttesmått i jämförelse.

Kärleksört

I altanrabatten lyser kärleksörten under ett litet snötäcke. Mycket användbar gammal växt. Prydlig på sommaren och färggrann från augusti till långt in i november.

Bollkryss

En krysantemumknopp ser färsk ut, Kanske är den konserverad i kylan. Snart är det ute med denna. Hård bråd död.

Rallarrosor

På baksidan bakom dasset växer ett hav av Rallarrosor. De blir kraftigt gödslade med guldvatten året runt. Överblommade har de fortfarande en viss charm. Om vi letar och försöker kan vi se skönhet i alla naturens skapelser...tror jag. Rallarosor är vilda blommor som gärna växer på hyggen eller i gläntor. De trängs där med vildhallon.

Rallarrosor

Sommartid ser Rallarrosor ut såhär. Mormor Elsa berättade att man gav dem till korna på gården i Orsa, för att de skulle ge mer mjölk förr i tiden. Kallas också för Mjölke, Mjölkört och Grisblommor har jag lärt mig. Kärt barn har många namn. Rallarrosor är ett måste och ett naturligt inslag här vid skogsbrynet, de är också mycket nostalgi för mig.

...men nu är det vinter och veden är påfylld i korgen på altan. Just nu håller vi på eldar upp en gammal stor förvuxen prydnadstall vi sågat ner. Björk är ju annars bra att elda men det knäpper så mysigt av tall. Man kan blanda tycker jag nog.

När solen går bort blir det isande kallt och det här gamla fritidshuset måste värmas upp.

Frusna nätter i november

Trädgården var mörk och frusen när jag kom mitt i veckan det här höstlovet. Mörkt tidigt nu. Den första snön har lagt sig. -5 inatt. Grått och trist i november? Inte här iallafall. I slutet av oktober när jag var här sist, köpte jag Ljung och Plättar i luften som jag planterade i den gamla kaffepannan i koppar. Ljung står sig bra mot frost och är snygg långt in på vintern så mycket vet jag. Det kan ju vara trevligt med en blomma på altanbordet. Jag pyntar när jag åker härifrån för att det ska vara fint när jag kommer. Kommer det en inbrottstjuv eller en nyfiken granne är det fint för denne där också. Man ska glädja varann. Trädgården kan väl få grönska lite även på vintern. Det finns många vintergröna växter som även trivs här i zon 4. Barrväxter och till exempel  Rododendron trivs bra här vid skogen. Jag har en väldigt stor Rododendron. Jag "beskärde" den lite i somras. Det blev vedklabbar av grenarna. Krukodlat är annars knepigt eftersom jag kan vara borta från trädgården i två veckor eller mer ibland. Speciellt krukor under tak är svårt. Höst och vinter behöver man inte vattna så mycket så då är det en annan femma..

En Bollkryss vid trappan kämpar på under blötsnön bland fallna löv. 

...och de berömda ledljusen som plågats i kylan och blötan sedan 2 veckor tillbaka lever än! Lutar mot att jag åker till Rusta och köper fler som jag kan ha på altanen också. Det var alltså såna med timer som var intressanta här. Som slås på automatiskt på kvällarna. Om det inte syns är det ett bord i trädgården som den här lyktan står på. Mitt höstliga äppelfat är dolt under snön. Jag protesterar, jag vill inte alls ta in utemöblerna på vintern. Ok jag kan väl ta in dynorna då.

Sippor

Plötsligt såg jag dem! Min första vår i stugan. Ovanliga vitsippor med fyllning. Är de odlade eller vilda jag vet inte. De växer i stora stenrabatten och i gräsmattan här och där. Vanliga vitsippor förgyller också björkdungen och den bruna gräsmattan på våren innan gräset hunnit bli grönt och skönt, men de här var något extra. Hoppas de inte försvunnit när jag rensat ogräs. Jag ska leta efter dom igen i vår.

En tidig vårbukett. På våren är det svårt att lämna trädgården när det skymmer, då tar jag med mig blommorna in.

Min granne hembygdsgården. Fin utsikt. Backen vit av vitsippor på våren. Visst matchar de björkarna.

En ensam liten tuva blåsippor växer vid stenpartiet tidigt på våren. Den har fått flytta någon meter för att ge plats för dammen i vår. Visst är de underbart söta! Någon har tuggat i sig de gröna bladen. Annars har jag inte peppar peppar haft några rådjur på våren som ätit på mina växter.