Nu ska jag berätta om min Kornell som jag tror är Rysk kornell av sorten Sibirica, kallas också Korallkornell. Jag ska undersöka den mer i sommar när den blivit grön. Kornellen har varit helt förvildad där den växt under mina Tallar i trädgården, men nu har jag gjort ett försök att tämja den. Det är tänkt att Korneller ska få lysa upp fint här framför staketet på framsidan så dit har grenar som rotat sig flyttats. Fyra nya plantor helt gratis. Blir fint på vintern mot den vita snön och visst vill man möta färg i trädgården när man kliver på även på vintern. Min trädgård är lite tråkig på vintern, men det klart den omges av vackra Björkstammar, Gran och Tall, där finns Rhododendron och några buskar och träd och några höga kraftiga perenner som står kvar.
Jag tycker Kornellen däremot är så häftig med sina röda grenar och den är som vackrast på vintern utan blad. Nu när de är planterade ska också de här kapas. Det kan vara bra att matcha det ovan jord med det under jord. Rotsystemet är mycket litet på dessa nu, men Kornell kan också förökas genom sticklingar. Jag hoppas att de överlever min omilda behandling.
Så här kunde vi inte ha det för här skulle nya hängmattan upp. Intressant vad växter tar sig för när de lämnas åt sitt öde och liksom omplanterar sig själva. Min Kornell hade inte beskurits på många många år även om jag tog bort en stor risig gren förra sommaren. Den här har fått växa som den vill. Långa tjocka slingriga grenar har lagt sig mot marken och rotat sig. Den var så spretig så den knappt gick att fota. Men när jag kom på vad jag skulle göra med den blev jag glad den fanns där! Jag tror nämligen att den kommer bli jättefin nu när den klippts ner och får växa upp under mer kontrollerade former. Som ni ser är det bara de yngre grenarna som har röd fin bark, den tjocka äldre har tappat färgen.
Vi klippte ner alla de grova grenarna och grävde upp "barnen" som rotat sig kring moderplantan. Jag rensade också bort grässvålen runt moderplantan, luckrade jorden och gödslade med kogödsel. En bebisplanta gav jag bort till min granne...Hoppas att det växer nu. Korneller har ytliga rotsystem sägs det och det märktes när vi grävde. Otroligt lätt fick vi upp de rotade grenarna. Den klarar sig bra här trots kallt och näringsfattig, torr jord, därför tänker jag satsa på den här busken. Tillväxten har varit långsam eftersom den inte har de bästa förutsättningarna i den här magra sandjorden och det är nog tur, annars hade jag nog haft kornell över halva tomten. Jag läser den är snabbväxande och blir stor och yvig men tror den kommer att hålla sig på mattan här hos mig.
...och så här blev det! Kornell ska gärna beskäras hårt eller föryngras ofta, det betyder att de äldsta grövsta grenarna kapas långt ner så att nya fina grenar växer fram. Då finns alltid nya färska grenar som har den vackra röda färgen. Nu ska den få växa mer kontrollerat invid hängmattan. Då kanske man slipper se elstolpen som står där bakom. Jag hoppas att om jag gödslar och vattnar kommer den växa lite fortare.
På hösten får den fin höstfärg vilket kan behövas i min barriga skogsträdgård. Den får också bär som smakar fan och troligen inte är så nyttiga, men fåglarna gillar dom och jag gillar fåglarna. På sommaren får den gröna blad med vita blomklasar, men som sagt jag planterar den mest för den vackra färgen på barken. Jag gillar rött.
Innan det börjar växa för mycket vid staketet ska det tjäras in så det får den där läckra tjäriga bruna looken. Trätjära doftar dessutom så gott, man kommer att tänka på gamla bryggor. Inte vet jag om mina grannar tycker det men det skiter jag i lite sådär lagom. Problemet med tjära är att det är väldigt trögflytande och ska helst strykas i tryckande 30-graders hetta på sommaren. Visst ska man helst blanda med linolja och terpentin för en mer strykvänlig konsistens men den är ändå svår att få tränga in i trät om det är kallt ute. Andra saker jag gått lös på med tjäran är den här gamla sparken som mest tjänar som prydnad nu och står ute i ur och skur, fast den fungerar i allra högsta grad! En gammal trästege får sig en omgång tjära varje sommar eftersom den numera står utomhus och ser charmig ut.
Tillslut kom iallafall hängmattan upp efter vi röjt bort snåren och solen värme så skönt. Nästan all förgrymmade snö har äntligen smält.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar